| Vilersten |
| En av tre vilerstenar på sättervägen mellan Södra Skoga och sätterskogen |
| Att frakta hem produkterna från sätern och att frakta mat till säterjäntan var en procedur i sig. Under Svennans sista säterår åkte jag cykel en dag i veckan till Sågfall och bar maten, egentligen bara bröd, i ryggsäcken till sätern. Där lastades veckans produktion av smör och mese i ryggsäcken och bars till Sågfall för vidare befordran med cykel till Svennan. Innan landsvägen till Åleby och Lövåsen byggdes var säterresan betydligt besvärligare. Den gamla stigen, som kallades Sätervägen, tog av från Növägen vid Katrin, gick sedan över Råbergsheden och passerade i sydlig riktning strax öster om Spetstorp. Därifrån svängde den västerut och passerade norr om Djupdalen samt korsade Lerbäcken ca 400 meter norr om Torp. Därefter följde den bäckens dalgång till ca 300 meter norr om Bunnerstjärn för att därifrån gå rakt över det branta berget till Mosstjärn. Ca 100 meter norr om Mosstjärn gick en avtagsväg, den s k Njosätervägen, som gick väster om "Den långa tjärnen" till Hästberg. Sätervägen fortsatte västerut, delvis i sank terräng där den var spångad med längsgående slanor i mossan, norr om Spraggtjärnarna fram till Övre sätern och vidare till den nedre. Efter vägen fanns tre så kallade vilerstenar. Den första var på Råbergsheden och intill den fanns en hög sten på vilken vägfarande skulle lägga mindre stenar. Denna senare sten kallades Penningstenen därför att det enligt folktron skulle ge pengar i utbyte mot de småstenar man lade på den. Eftersom denna del av sätervägen också utgjorde gångväg mellan västra delarna av Skogaängarna och Növägen blev det många förbipasserande. Den andra vilerstenen skall ha legat mellan Bunnerstjärn och Mosstjärn, men den har jag aldrig sett. Vid Kullen, alltså strax före sätrarna låg den tredje vilerstenen, som egentligen bestod av tre stycken, rätt höga, flata stenblock, varav inget är sittvänligt, men väl lämpade att luta en börda emot. Dessa är fulla av inhuggna inskriptioner, varav den äldsta synes vara från 1786. Bredvid dessa ligger två stenbumlingar, den mindre kallades Suggan och den större Galten. Det var ett mandomsprov som skulle utföras att lyfta Suggan och Galten från marken upp på vilerstenen. Huruvida detta var förenligt med själva vilan kan diskuteras. |
 |